 |
| Bild: Elvira Spekulerar |
Jag är kvinna på snart 39 år, bor i södra Gästrikland, strax norr om Dalälven. Jag är gift och har fyra barn i åldrarna 14, 12, 10 och 10 år (japp det är tvillingar), en tjej och tre killar.
Jag arbetar på en IT-helpdesk på ett globalt företag.
Drömmen finns att starta något eget, så jag är i en process där jag försöker hitta mig själv och vad jag vill med min framtid, eftersom jag känner att jag har tappat bort mig själv lite på vägen då jag har haft fullt upp med att vara mamma, levnadskamrat, arbetat och bara flutit med i strömmen.
Jag har en positiv inställning till livet, men med ett stråk av allvarsamhet emellanåt, då jag kan vara en riktigt grubblare också. Humorn är mitt sätt att ta itu med vardagen i stort och i smått. Att roa mig själv och min omgivning med fyndiga kommentarer är mitt signum, då jag tycker om att få människor omkring mig att må bra.
Min familj är mitt allt och mitt hem är min borg, det är i hemmet hos mina närmaste jag kryper undan när jag behöver tanka ny energi.
Intresset för hem och inredning är stort och Feng Shui känns om ett spännande inslag som jag vill få in i vårt boende. Vi bor i ett stort gammalt hus som är under renovering i etapper och som är i en ständig process vad det gäller möblering där vi blandar loppisfynd med nya ting.
Jag är ingen pysselmänniska, utan den där stackarn som sitter med fastklistrade fjädrade fingrar i sina desperata försök att delta i barnens påsk, jul eller andra pysselaktiviteter på skolan. Men jag följer gärna andra pysselmänniskor här i bloggvärlden och fascineras och inspireras väldigt av dem.
Jag gillar musik och går ofta och gärna på konserter tillsammans med min man.
Bloggandet började jag med i november 2010, av nyfikenhet och för att ha något att pyssla med under min dåvarande arbetslöshet. Jag började blogga anonymt dels för att det kändes bekvämast så och dels för att min man har alltid tyckt att det är töntigt med bloggare, ja, jag vet, han vet inte bättre stackaren, vilken underbar värld han missar. Men det är för att han är så totalt ointresserad av internet överhuvudtaget, om det inte är så att han behöver gå in på blocket eller betala räkningar.
Det är skönt att kunna blogga utan att hela släkten och bekantskapskretsen vet om det, det är inte alla som förstår tjusningen i det. Men en dag, då ska jag visa dem, vilket fantastiskt utbyte man faktiskt har av att skriva av sig i en blogg.
Hoppas jag stillat er nyfikenhet något, annars är det bara att fråga på.
4 Kommentarer:
Hej,
jag flinade faktiskt när jag läste vilken inställning din man till bloggande har, här är det faktiskt precis samma, och med anonymiteten: min släkt och mina kompisar i Tyskland vet inte heller att jag bloggar igen. Förstår faktiskt varför du vill behålla det för dig själv ;)
Jag kände mig verkligen igen i din beskrivelse, det tyckte jag var kul, det fattas bara några barn;) Är även på "sökandet" och skulle gärna öppna/göra något eget, men jag tror hos mig fattas det modet och idéen. Det var kul att läsa lite mer om den anonyma Elvira ;)
kram på dig!!!
Jag har haft precis samma inställning som din man, men jag har helt ändrat mig. Nu älskar jag att blogga!
Sv: Du önskade en utvärdering av din blogg så här kommer några rader om den. Först vill jag säga att jag har inte stor erfarenhet av bloggvärlden men jag vet vad jag tycker om:
Jag tycker mycket om din header, bra bild och text som säger vad bloggen handlar om. Bloggen som helhet ger ett rent intryck och det är lätt att hitta och man får snabbt en överblick över bloggen vilket jag tycker är mycket bra. Tycker faktiskt att min egen blogg är ganska rörig.
Så det absolut viktigaste: innehållet. Jag tycker mycket om ditt sätt att uttrycka dig, du har en bra förmåga att använda orden så att man vill läsa vidare.
Önskar dig en fantastisk dag!
Vad roligt att få läsa om dig och vilken härlig bild! Lycka till med att starta eget, du kommer garanterat inte ångra dig. Om du funderar över något så kan du alltid höra av dig till mig (inte för att jag är en expert men lite har man ju snappat upp)
Svar:
Roligt att höra, blir alldeles rörd av dina fina komplimanger. Tack, det värmer ska du veta!
Vad kul att få lära känna dig lite bättre! Tack för att du delar med dig.
Skicka en kommentar