Existentiella frågor

är det som min väninna och jag alltid stöter och blöter när vi ses. Inget undantag var det idag när vi träffades. När vi hade skummat igenom ämnen som väder och vind, barn och familj och sen fått i oss en bit mat och lite kaffe, så gick vi med liv och lusta in på livets frågor i stort och i smått.

Det är lustigt med oss två, vi borde egentligen ha tappat kontakten med varandra för länge sen, då vi lever helt olika liv sedan länge. Men vår vänskap är på ett djupare plan, något oförklarligt sker när vi träffas eller pratar i telefon. Jag som har en extremt stor integritet annars och inte gärna släpper folk in på livet, pratar om precis ALLT med henne och hon som gått igenom en hel del sjukdomar av olika slag och inte alltid orkar prata om det med sina familj och sina närmaste vänner, kan prata hur mycket som helst om hur hon mår och en massa annat med mig. Vi stöttar och finns till för varandra, skrattar oss fördärvade åt saker som ingen annan skulle förstå och så vidare.

Hon finns där ALLTID och det är så himla skönt att veta.

Jag vet ingen annan som jag kan ligga och meditera tillsammans med, som om det vore den naturligaste sak i världen, det gjorde vi idag. Hon plockade även fram tarot korten och spådde mig och vi diskuterade livligt om hur väl allt stämde in, utan att det kändes det minsta konstigt och löjeväckande.

Det är en vänskap som jag känner mig lyckligt lottad över att få uppleva.

Tack A för att du finns