är en person som följt mig genom barn- och ungdomsåren, hon kan mig utan och innan och jag vet att jag alltid kan ringa henne oavsett tid på dygnet, om jag skulle behöva det. Dessvärre bor vi en bit ifrån varandra sen vuxen ålder och delar inte vardagen, mer än att vi pratar i telefon med jämna mellanrum.
Jag kan sakna det, att inte kunna dela vuxenlivets vedermödor tillsammans, med allt vad det innebär. Vi finns för varandra i vått och torrt, men att ta en snabb fika eller lunch är inget som vi kan göra.
Desto roligare är det, de tillfällen när vi träffas och kan gå igenom minnenas allé tillsammans, då är det ingen som har en chans att hänga med i känslovallens svängningar mellan skratt och gråt.. Då är det hon och jag mot världen och vi kan utan ord förstå vad den andra menar...
Vi får göra upp en plan om att vi ska dela rum på ålderdomshemmet och köra rullstolsrally genom korridorerna med glada rop och skratt, för att sedan ligga på varsin divan med en ask choklad och en flaska champagne bredvid oss, för att fira vår vänskap och att våra liv blivit så lyckade som vi önskat....
Ja så får det bli...
0 Kommentarer:
Skicka en kommentar